Idrott och sjukdom

Att vara sjuk är något som ingen uppskattar, men det kan vara särskilt påfrestande om man är idrottare eller tycker om att motionera på fritiden. Många sjukdomar innebär nämligen kraftiga begränsningar när det gäller ens förmåga att idrotta, och medför att man måste medicinera eller anpassa träningen på ett sätt som gör det säkert.

Det räcker med en vanlig förkylning för att man ska sättas ur spel. Man bör nämligen aldrig träna med en infektion i kroppen, eftersom det kan få livshotande konsekvenser. Många har säkerligen hört skräckhistorier om atleter och motionsidrottare som dött eller blivit allvarligt sjuka för att de har drabbats av hjärtmuskelinflammation i samband med träning. Anledningen till att det är så farligt att träna när man är sjuk är nämligen just för att de virus eller bakterier som orsakar infektionen kan sätta sig på hjärta, njurar eller andra organ. Tumregeln för att veta om man kan träna eller inte är att om sjukdomen sitter ovanför halsen (till exempel i form av snuva) så går det bra att träna, men om man har ont i halsen eller hostar så ska man absolut inte träna. Samma sak gäller självklart om man har feber. Tumregeln säger också att man ska vara frisk i tre dagar innan man tränar igen, men det gäller som alltid att lyssna på sin kropp – det kan gå bra att träna tidigare än så, eller så kan man behöva vänta längre. Det man ska vara uppmärksam på är om ens puls stiger onormalt mycket vid fysisk aktivitet – då är man ännu inte fullt återhämtad från sjukdomen.

Vissa sjukdomar är av mer permanent slag, och är något som atleter och idrottare får lära sig att leva med. Det gäller till exempel astma, som självklart är en handikappande sjukdom i idrottssammanhang, då den försvårar andningen. Lyckligtvis finns det astmamediciner som vidgar luftrören och underlättar andning, men något som man måste vara uppmärksam på om man tävlar i sin idrott är att många astmamediciner är klassade som doping. Om man behöver ta sin medicin i samband med tävling måste man därför registrera den och få den godkänd, för att inte riskera att diskvalificeras vid en dopingkontroll.

Något annat som kan sätta käppar i hjulet för träningen är att man har högt blodtryck. Vid träning stiger ju blodtrycket, och om man redan har ett högt utgångsläge kan det vara rent av skadligt att anstränga sig för mycket när man tränar. Om man har mycket högt blodtryck kan man därför behöva ta blodtrycksmedicin för att få ner blodtrycket till en säker nivå. Ett annat mycket bra hjälpmedel i ett sådant läge är en blodtrycksmätare, så att man alltid kan kontrollera blodtrycket före och efter träning, och se till att man inte kommer upp på farliga nivåer. I längden är träning självklart positivt för blodtrycket, och i bästa fall kan regelbunden motion leda till att man inte längre behöver blodtrycksmedicinen.

Med mediciner och hjälpmedel går det att lindra de flesta sjukdomar tillräckligt mycket för att man ska kunna träna, vilket är oerhört tursamt, eftersom träning är den bästa formen av naturlig medicin som kroppen kan få.